Hålla masken

Hålla masken

halla-maskenErik är Sveriges bästa ishockeymålvakt för sin ålder. Om fem år kommer han att vara proffs i NHL, det vet alla. Och tjäna 100 miljoner om året. Men vad gör man när det man en gång älskar inte är så kul längre? Kan man verkligen lägga av med hockeyn då, och gå miste om alla pengar och all berömmelse?

Flera länkar om boken:

 

http://karmakult.wordpress.com/2009/09/02/halla-masken/

http://bokhyllan1.blogspot.com/2008/09/hlla-masken.html

http://www.bokhora.se/blog/recension/2008/12/halla-masken-magnus-ljunggren/

”Hålla masken” – Magnus Ljunggren

Efter poker, tyskt, fantasy och lite blandat smått och gott i höst är det nu dags för sport! Inte ofta jag läser sportböcker, men ”Hålla masken” av Magnus Ljunggren lockade mig. Jag har ingen direkt relation till hockey, sporten nummer ett här, men jag har läst bra saker om den här boken. Så, ”Hålla masken”, blev det. Erik, huvudpersonen, är femton och landets bäste målvakt i sin åldersgrupp. Han är så bra att hans ungdomslag blir sponsrat med material, att han har en agent som lockar med enorma framtidsutsikter och pengar, och föräldrar som är helt inne på hockey. Allt i hans liv är hockey, och allt bygger på att han ska lyckas, kunna infria alla dessa löften åt alla människor. I samband med en skada som gör att han får tvångsvila några veckor tvingas han pröva på något nytt på skolan. En teatergrupp. Först bara tänkt som tvång då, Erik är ju inte intresserad av teater, men denna träningspaus får oanade konsekvenser. Han möter nya människor, får se något annat, får tänka på ett annorlunda sätt. Alla är inte nöjda med det… Långt ifrån! Jag gillade ”Hålla masken” mycket! Det är bra flyt där hockeyproblematiken varvas med allt annat på skolan – Eriks kompisar, tjejer de är intresserade av, fester. Alltid något som är intressant och som man vill fortsätta läsa om. Bara det att det blir ett sånt fram och tillbaka; hur ska han göra, han ångrar sig flera gånger. Det är väl ovanligt? Oftast brukar man ge utrymme för en ångring och sen är boken slut, men Erik är velig och jag uppskattar verkligen det. Även hur normalt och jobbigt vardagligt det är runtomkring honom, allt löser sig inte och blir fantastiskt på en gång när han hoppas det. Alltså, precis som livet är. Mycket bra att det kommer fram! Sen tycker jag verkligen om alla hans kompisar, speciellt hockeykillarna. Ja, de ska vara jobbiga, men de är ju samtidigt skitroliga! Det är fint med karaktärer som får stå för att ena sidan vara just jobbiga, man vet att det är deras roll, men ändå kan de få utrymme för något fint utöver det. Helt enkelt, bli lite komplexa. Sist men inte minst, tack för att det inte blir en ändlös räcka matchreferat! Det är min fördom om sportböcker. ”Hålla masken” skulle jag hellre kalla en roman med hockeyinslag, eller med teaterinslag för det finns med nästan lika mycket. Man behöver alltså inte på långa vägar uppskatta hockey för att gilla den. Det räcker om man vill ha en bra historia om att välja väg i livet, våga ta beslut för sig själv.